Ur en busschaufförskas dagbok
I linjetrafik höjs inga ögonbryn vid åsynen av en kvinna bakom ratten. När jag kör turistbuss, hamnar jag däremot ständigt i rampljuset och under luppen. Denna dag var signifikativ:
NYNÄSHAMN kl 08:30
Vi är två bussar som ska hämta en grupp handikappade afrikaner från 15 olika nationer, för en sightseeingtur i Stockholm. När jag anländer står min kollega Roffe och pratar med den kvinnliga gruppledaren. Hon sträcker fram tassen och säger:
"- Jaha, det är du som är guiden i den andra bussen, så trevligt." (...och så måste jag förklara vad jag egentligen gör...)
En stund senare möts vi upp av den manliga arrangören. Gruppledaren presenterar mig som "den andra busschauffören", varpå arrangören utbrister:
" - Jaha, en co-driver!" Gruppledaren korrigerar snabbt sin kollega:
"- Nej, nej, hon är OCKSÅ busschaufför, hon kör sin egen buss."
.......
SMÅDALARÖ 17:30
Efter dagens sightseeingtur ska jag hämta ett gäng på Smådalarö Gård för att köra dem in till stan. När en av passagerarna stiger på, säger han:
"Oj, en TJEJ som kör!"
.......
STOCKHOLM CITY 22:45
Så var det dags för kvällens sista körning. Vi är ett 25-tal bussar som ska hämta publiken från Oscarsteatern och köra dem till sina respektive hotell. Vi har märkligt nog ingen trafikledare på plats. Det är givetvis kaos och totalstopp på Kungsgatan. Publiken är indelad i grupper med varsin ledare, som ska guida dem till bussen som ska ta dem till rätt hotell. "Min" gruppledare, en pratglad göteborgska, hittar snabbt min prydligt uppställda och korrekt numrerade buss:
"- Hej...! Jag ringde telefonnumret jag fått av er trafikledare och kom till ett mobilsvar där jag hörde en kvinnlig röst. Jag hade ingen aaaaning om att vi skulle få en kvinnlig chaufför, det är det ingen som har sagt till mig...!"
Hon springer och hämtar sin grupp och de börjar kliva ombord. En av de första som kliver på är en äldre man, som istället för att säga "hej" som brukligt är, istället låter undslippa:
"OJ - en KVINNLIG busschafför!!"
Vi är instängda av bussar, bilar och taxis. Till slut ledsnar jag, klättrar med vänsterhjulen över mittrefugen och kör förbi det stillastående kaoset. Ledaren griper omedelbart mikrofonen och säger:
"- Där ser ni!! KVINNOR KAN!!!!" Varpå hela bussen applåderar.
Hela den 3 minuter långa resan från Oscarsteatern till hotell Amaranten ska det avhandlas kvinnliga busschaufförer och vad DUKTIGA vi är (!) När passagerarna kliver av upprepar var och varannan "o, så duktig du var", "det där gjorde du bra" etc. .......
EPILOG
Läs om den här texten – men byt genus och föreställ dig att den handlar om en MANLIG chaufför i samma situationer...
Absurd tanke, inte sant? Rentav otänkbar.
Världsmästare i radiobil
Idag träffade jag en Världsmästare. En som minsann kört massor av (SL-) buss – och vet allt.
Att man inte kan köra motsolsvändning i Älvnäs, t.ex. För då kvaddar man brevlådor.
Jag har i 6 års tid alltid gjort motsolssväng i Älvnäs. Och ännu inte orsakat en skråma på vare sig buss eller annat. Inte i Älvnäs, ingen annanstans heller. Förstod förresten inte problematiken. Men det kan bero på att jag faktiskt är Bussförare. På riktigt.
I mitt ordinarie jobb kör jag turistbuss i beställningstrafik. Det innebär att man får veta typ kl 17 dagen innan, varthän man ska nästa dag. Det kan bli en del googlande och koll på t.ex. eniro, viamichelin.com och andra sajter på kvällen. Varje dag innebär nya vägar, nya resmål, nya problem att lösa. Det kan bli allt från gröna stugan till höger efter avfarten mot Hålahult, till Paris eller Åre, Glasriket i Småland eller Carl Larssongården i Dalarna. Men det kan också (främst sommartid) vara fruktansvärt "trivialt", med hämtningar från Arlanda eller olika kryssningsfartyg i olika hamnar, sightseeing runt Stockholm efter guidens nyckfulla realtidsönskemål etc.
Det går liksom inte att ropa på radion och säga att det är jättekallt i bussen, dörrarna fungerar inte som de ska, ena halvljuset är trasigt eller nåt annat och så får man en utbytesbuss och blir gullad med av "kamratstödjare"och sen tagen ur tjänst med fullt betalt för det var så HEMSKT allting...! Kör du buss på riktigt, får du tamejfan lösa de där problemen alldeles själv. Men så är man också ordentligt förberedd – och får lön för mödan (tolka det hur du vill, men fråga mig INTE).
I turisttrafikbranschen brukar de skoja och säga att linjetrafik är som att köra radiobil. Stannar den, är det bara att klaga så får man en ny. Och inga vägar är nya.
Det är väldigt sant.
Jag har en fot i båda världarna, men dojjan står i Favoritvärlden...
Ska faktiskt bli skönt att slippa både radiobilar och Världsmästare snart, när turistsäsongen drar igång. Men liksom varje säsong kommer jag sakna mina underbara, fantastiska, härliga vänner på öarna...
Utom Tusenåringarna och Världsmästarna.
PS. Kom och prova! Fråga hur man grejar högfjället vid peak season och snökaos. Snökedjor, anyone? Be någon byta dina trasiga lampor och säkringar, fixa korvkokarn som frusit sönder. Få gruppen att putta igång bussjäveln och ta den på en växel i Paris. Varmt välkomna, Tusenåringar och Världsmästare – ni får sparken långt innan ni hajat att käppen bredvid förarplatsen är en växelspak.
