Världsmästare i radiobil

Idag träffade jag en Världsmästare. En som minsann kört massor av (SL-) buss – och vet allt
Att man inte kan köra motsolsvändning i Älvnäs, t.ex. För då kvaddar man brevlådor. 

Jag har i 6 års tid alltid gjort motsolssväng i Älvnäs. Och ännu inte orsakat en skråma på vare sig buss eller annat. Inte i Älvnäs, ingen annanstans heller. Förstod förresten inte problematiken. Men det kan bero på att jag faktiskt är Bussförare. På riktigt. 

I mitt ordinarie jobb kör jag turistbuss i beställningstrafik. Det innebär att man får veta typ kl 17 dagen innan, varthän man ska nästa dag. Det kan bli en del googlande och koll på t.ex. eniro, viamichelin.com och andra sajter på kvällen. Varje dag innebär nya vägar, nya resmål, nya problem att lösa. Det kan bli allt från gröna stugan till höger efter avfarten mot Hålahult, till Paris eller Åre, Glasriket i Småland eller Carl Larssongården i Dalarna. Men det kan också (främst sommartid) vara fruktansvärt "trivialt", med hämtningar från Arlanda eller olika kryssningsfartyg i olika hamnar, sightseeing runt Stockholm efter guidens nyckfulla realtidsönskemål etc. 

Det går liksom inte att ropa på radion och säga att det är jättekallt i bussen, dörrarna fungerar inte som de ska, ena halvljuset är trasigt eller nåt annat och så får man en utbytesbuss och blir gullad med av "kamratstödjare"och sen tagen ur tjänst med fullt betalt för det var så HEMSKT allting...! Kör du buss på riktigt, får du tamejfan lösa de där problemen alldeles själv. Men så är man också ordentligt förberedd – och får lön för mödan (tolka det hur du vill, men fråga mig INTE).

I turisttrafikbranschen brukar de skoja och säga att linjetrafik är som att köra radiobil. Stannar den, är det bara att klaga så får man en ny. Och inga vägar är nya. 
Det är väldigt sant. 
Jag har en fot i båda världarna, men dojjan står i Favoritvärlden... 
Ska faktiskt bli skönt att slippa både radiobilar och Världsmästare snart, när turistsäsongen drar igång. Men liksom varje säsong kommer jag sakna mina underbara, fantastiska, härliga vänner på öarna... 
Utom Tusenåringarna och Världsmästarna.

PS. Kom och prova! Fråga hur man grejar högfjället vid peak season och snökaos. Snökedjor, anyone? Be någon byta dina trasiga lampor och säkringar, fixa korvkokarn som frusit sönder. Få gruppen att putta igång bussjäveln och ta den på en växel i Paris. Varmt välkomna, Tusenåringar och Världsmästare – ni får sparken långt innan ni hajat att käppen bredvid förarplatsen är en växelspak.

Kommentarer
Postat av: Rabulisten

Sverige är fantastiskt. Ingen annanstans finns så många världsmästare som här och som mer en gärna basunerar ut sin förträfflighet.



Tur det finns människor som genom YRKESERFARENHET faktiskt VET vad dom gör.



Stå på dig, du som yrkeschaufför får landet att rulla oavsett vad alla världsmästare, förståsigpåare, sura gubbar, obstinata ungdomar och griniga tanter säger.

2009-03-14 @ 09:45:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0