Solna Station kl 14:04
Två polska, pälsklädda och aningen överspacklade medelålders kvinnor. Den ena frågar på bruten svenska:
- "Går den bussen till Sållna Zentrom?"
- "Ja det är nästa" svarar jag och pekar framåt.
- "Åh key tack..." De ställer sig nån meter bort och går på bussen sist. Återigen:
- "Den går Sållna Zentrom ja?"
- "Jaa, det är nästa hållplats...!" svarar jag med lite högre röst (som om de hade hörselskador och inte brist på fattningsförmåga).
- "Kan du säja till då?"
Ehhh.....
Danderyds Sjukhus, bussterminalen, kl 20:42
Avgångstiden passerad. Noterar en Linda Rosing-wannabe i backspegeln:
Hon småspringer några steg, mobilen hårt tryckt mot örat. Slutar springa.
Ok – hon ska inte med. Stänger dörren. (Jag är lite sen och det är dessutom svinkallt.)
Småspringandet återupptas.
Öppnar dörren. Hon saktar ner till promenadtakt igen.
Ahhhrrg >:-( Denna otroliga nonchalans.... Tyvärr ack så vanlig.
Rosing-wannaben når äntligen fram till bussen och frågar:
- "Kör den här bussen rakt fram?"
- "Ja, ett tag" svarar jag med ett smått irriterat, lätt ironiskt leende.
Alltså jösses... Vad ska man svara.
