Nyhetens (o)behag
Sedan 1 mars har ett nytt bussföretag tagit över vårt trafikområde.
Delvis ny ledning, nya bussar, nya rutiner – och också några nya kollegor.
Allt går inte helt smärtfritt. Jag sitter som handledare (internt kallat "ledstång") längst fram i bussen på handikapplatsen (internt kallat "rallystolen"). Min adept tog visserligen D-körkortet 2005 men har inte kört buss sedan dess. (Och aldrig någonsin fått öva köra ledbuss, för den delen. Kontentan av det ska jag beskriva snart.)
Buss-PCn får spader och skriker ut 15 hållplatser åt gången och startar ideligen om. Min "elev" blir självklart förvirrad. Bussarna är för övrigt "nya" – hämtade från Danmark kanske och saknar mycket av vad som krävs för våra förhållanden. Vi fryser som små kurande möss halva dagen. Reglagen är också nya för oss båda. Dessutom kör han på tok för återhållsamt vilket gör att de flesta av dagens annars naturliga bensträckarchanser går om intet – måste i princip tvärvända vid ändhållplatserna och försöka "köra ikapp".
Det misslyckas.
Många trafikanter klagar på allt och inget. Vissa är direkt otrevliga.
Jag får till slut ont i huvudet.
Mot kvällen ber jag trafikledningen om huvudvärkstabletter och för att hinna svepa i mig 3 cl kaffe, gå på muggen + ta ett bloss (allt inom sammanlagt 5 minuter) ber jag min elev att köra ut bussen från garageplan till hållplatsen, så ska jag möta honom där.
Han kommer aldrig.
Ledbuss. Container bredvid grindstolparna. Missbedömning. KRASCH!! Där fastnade han. Två sidorutor totalkvaddade och grinden blockerad. Efter många om och men får jag hämta ut en (fabriksny) buss. 20 minuters försening. JAG kör nu. Passagerare spyr fullständigt galla över mig. Kör tidseffektivt och sammanbitet samtidigt som jag försöker lära mig bussens alla knappar och reglage. Missar på grund av förseningen kvällens sista bensträckarmöjlighet men lyckas i alla fall slutligen komma ikapp med tidtabellen på vägen tillbaka från Mörby.
Idag fick vi en välkomstpresent av vår nya arbetsgivare. Väska med termos och kaffemugg + en almanacka. Eftersom vår förra arbetsgivare sniket tog med sig våra gamla slitna men behövliga förvaringsskåp, ställde jag mitt paket ihopsnörat med namnlapp i ett hörn på fönsterbrädan i fikarummet. Det blev stulet inom loppet av några timmar. MAKALÖST. Nya kollegor borde kännas kul att få. Nu går man och tittar snett på varenda en av dem!
Fortsättning följer. Tror jag.
Att dagar kan vara så olika
IGÅR.
Kommer till jobbet. Ställer mig försynt på tur till kaffetermosen. Efter en stund vänder sig kollegan framför mig långsamt om, spricker upp i ett härligt leende och utbrister:
– "Jag såg inte solen – men jag kände hur den värmde mig i nacken!"
Resten av dagen satt jag med ett inetsat leende på läpparna som smittade av sig till passagerarna. Och solen sken.
En sån trevlig dag...!
IDAG.
Snöyra, halka, kalla bussar, förseningar. Sitter huttrande iförd ytterjacka och ber (med blåa läppar och kurande hållning) vänligt passagerarna att använda bakdörrarna för avstigning. (För varje gång man öppnar framdörren, sjunker temperaturen vid förarplatsen 1-2 grader och det tar lååång tid att få upp lite värme igen.) Alla förstår, men blir mer eller mindre sura för att de tvingas gå några meter extra. En del gnäller lite över att det är kallt i bussen, som de ska åka 10 minuter i. (Det får mig att undra i det tysta om de tror att jag njuter av att min arbetsplats håller 10-12 grader, timme ut och timme in...)
Klövervägen kl 21.35:
– "Kan du gå ut genom bakdörrarna... Jag fryser så in i bomben här..."
Damen snörper på munnen och säger med ett mycket spydigt tonfall:
– "Jaha!!! Trevlig helg på dig med!!!"
..........
Det ska bli outsägligt skönt att vara ledig ett par dagar...
Närlundavägen kl 14:50-something
6 minuter sen. PLING! Svänger in vid den helt öde hållplatsen och släpper av ett par tjejer. Börjar köra. PANG!!! En knytnäve i framdörren. Tvärnitar förskräckt och öppnar dörren. In stormar en skitsur tonåring och glor argt på mig. (Var kom HAN ifrån...?) Och vad hände med att säga "tack"? 15 sekunder senare tar jag micken och säger högt och syrligt: - "Intressant. Springa ikapp en buss som är 6 minuter sen – och sen vara ARG när bussen stannar och släpper in en." Nästa hållplats gick han av. Och än en gång fick jag Onda Ögat. Nästa gång tänker jag INTE stanna.
