Lite respekt för en brokig skara?
Kära Passagerare,
har du någonsin undrat vems händer du lägger ditt liv i varje dag? Vem som bär ansvaret för att dina barn, din älskling och dina vänner kommer säkert och tryggt fram till skolan, arbetet, hemmet? Vem han/hon är som sitter där bakom ratten, som gör sitt yttersta för att hantera halka, tidtabeller, fuskåkare, förfrågningar, klagomål, fyllebråk, skrikiga barn, spretiga ungdomar och just dig – bland alla tusentals ansikten som passerar revy under veckan.
Det är en sällsynthet med människor som med vett, vilja och karriärtänkande väljer yrket busschaufför. De allra flesta bara "blir" det. Av olika anledningar. Merparten har helt andra yrkesutbildningar och -erfarenheter. Bara hos oss på lilla Tappströmsgaraget har vi som exempel ingenjörer, skådespelare, säljare, en arkitekt, en (hovleverantörs)smed, optiker, missbrukarvårdare, polis, AD/grafisk formgivare, lärare... Listan kan göras hur lång som helst. (I synnerhet om vi skulle fortsätta med att räkna upp alla invandrade kollegor inom SL som är högkvalificerade inom sina yrkeskårer i sina tidigare hemland, men inte har så lätt att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden.)
Är det finare att vara akademiker med a-kassa, än att köra buss och inte vilja ligga samhället till last?
Vi borde bli bemötta med betydligt mer respekt än vi ofta blir, anser jag. Många av oss som kör dig och din familj, i ur och skur, har likvärdig eller bättre utbildning och ibland en ansenligt större livserfarenhet än vad du har. Men vägrar vara samhällsparasiter. Och dessutom har vi ditt liv i våra händer.
Jag menar inte att låta nedlåtande.
Men det kanske du inte heller gör...?
Men det kanske du inte heller gör...?