busschaffisen

Kommer till jobbet. Ställer mig försynt på tur till kaffetermosen. Efter en stund vänder sig kollegan framför mig långsamt om, spricker upp i ett härligt leende och utbrister: 

– "Jag såg inte solen – men jag kände hur den värmde mig i nacken!"

Resten av dagen satt jag med ett inetsat leende på läpparna som smittade av sig till passagerarna. Och solen sken.

En sån trevlig dag...!

IDAG.

Snöyra, halka, kalla bussar, förseningar. Sitter huttrande iförd ytterjacka och ber (med blåa läppar och kurande hållning) vänligt passagerarna att använda bakdörrarna för avstigning. (För varje gång man öppnar framdörren, sjunker temperaturen vid förarplatsen 1-2 grader och det tar lååång tid att få upp lite värme igen.) Alla förstår, men blir mer eller mindre sura för att de tvingas gå några meter extra. En del gnäller lite över att det är kallt i bussen, som de ska åka 10 minuter i. (Det får mig att undra i det tysta om de tror att jag njuter av att min arbetsplats håller 10-12 grader, timme ut och timme in...)

– "Kan du gå ut genom bakdörrarna... Jag fryser så in i bomben här..."

Damen snörper på munnen och säger med ett mycket spydigt tonfall:

– "Jaha!!! Trevlig helg på dig med!!!"

..........

Det ska bli outsägligt skönt att vara ledig ett par dagar...