busschaffisen

Avgångstiden passerad. Noterar en Linda Rosing-wannabe i backspegeln: 

Hon småspringer några steg, mobilen hårt tryckt mot örat. Slutar springa. 

Ok – hon ska inte med. Stänger dörren. (Jag är lite sen och det är dessutom svinkallt.) 

Småspringandet återupptas. 

Öppnar dörren. Hon saktar ner till promenadtakt igen. 

Ahhhrrg    >:-(     Denna otroliga nonchalans.... Tyvärr ack så vanlig.

Rosing-wannaben når äntligen fram till bussen och frågar:

- "Kör den här bussen rakt fram?"

- "Ja, ett tag" svarar jag med ett smått irriterat, lätt ironiskt leende.

Alltså jösses... Vad ska man svara.